Vårat lilla hjärta
En kvart innan mitt alarm skulle ringa idag på morgonen vaknade jag av att någon levde livet inne i min mage. De senaste veckorna undrar jag om den varit inne i någon växtperiod och kanske varit lite trött för sparkarna har varit ganska klena. Det är knappt man har känt dem från utsidan. Det är då mina tankar spinner iväg om att det skulle vara något fel på bebisen... Nojja är mitt andranamn och ibland önskar jag att jag bara kunde trycka på off-knappen till hjärnan. Jag låg kvar i sängen, även att jag hade piggnat till, bara för att njuta av vår lilla stund. Det är en overklig känsla att det faktiskt bor en snart fullt utvecklad människa i min mage. Jag undrar så hur du ser ut och om du är en pojk eller flicka. Den har hållt låda största delen av dagen idag, så pass att jag har en urmysig halsbränna nu när den sparkar (eller boxar med armarna?) uppåt. Det får nog bli ett glas samarin innan jag åker till stallet för böjer jag mig ner nu så, ja ni fattar...
Idag ska jag klippa klart min häst. Från början var hon jättesvår att klippa. Hon slet sig i uppbindningarna och höll på men för varje gång nu under snart tre års tid har det gått bättre och bättre. Igår tryckte hon sig emot maskinen och bara njöt. Jag blev helf förvånad. Jag hade förväntat mig att Demi the Dramaqueen skulle komma fram. Matte hade ju rätt, det är ju skönt. Nu har jag bara benen kvar och lite under magen på henne. Det var lite jobbigt att stå krokad som ett V med tjock gravidmage igår så jag sparade lite till idag.
Dock känner jag mig inte superinspirerad att lämna hemmet just nu. Helst av allt skulle jag vilja krypa ner under värmefilten, kolla några sköna avsnitt på plattan och äta lite choklad. Kanske ta en tuppis på det också. Men så ser inte kvällens schema ut så nu ska jag gå ut och starta bilen så den får tina upp medans jag byter om.
