Emelie V Andersson

Efter två dagar på tävlingsbox och skritt för hand istället för hage var Demi själaglad att få komma ut i sin stora sommarhage igen. När jag knäppt loss henne ifrån grimskaftet gav hon från sig ett tjut och sprang ut i sin hage. Hon stannade en bit in, tjöt, hoppade och studsade på stället och reste sig. Jag blir alldeless lycklig i mattehjärtat att se mina djur nöjda med livet! Jag studerade hennes uppvisning med ett leedne (och med hjärtat i halsgropen att hon skulle gå omkull). När hon hade hälsat på sin hagkompis TipTop vandrade de längst ner i hagen där gräset är som grönast och inledde sitt sommarlov. Hon kommer få minst två veckors vila nu efter allt tävlande för att återhämta och smälta allt.

 

Jag är mycket nöjd med hennes prestation i helgen på hemmaklubben! Dock tabbade jag mig lite och ökade sporten (kraftfodret) tre dagar innan tävling vilket resulterade att energin gick raka vägen upp till huvudet istället för till kroppen och musklerna. Nästa gång måste jag öka kraften tidigare, ca en vecka innan. På framridningen skulle hon kicka emot andra hästar vilket aldrig har funnits på kartan förr och var allmänt bråkig. Men det är ingen idé att försäka sätta henne på plats utan jag fick bara rida mig igenom det och försöka sätta henne i arbete. Jag fick ingen bra känsla på framhoppningen vilket gjorde mig sjukt nervös över att rida in på banan. Väl inne på banan blev Demi en helt annan häst och jag kände att hon bara ställde om till 110% fokus. Hon bjöd på en riktigt fin galopp för mig att rida på, bra bjudning och lyfte fint på tassarna över varje hinder. Vi satte vår andra nolla ihop i 100cm.

 

 

Igår (lördag) förväntade jag mig att hon skulle vara lite loj och det visade sig stämma. Det har varit mycket nytt att tävla på helt ny bana och dessutom stå uppstallad hela dagen på tävlingsbox med bara skritt för hand som motion istället för stor gräshage. Jag satte upp i god tid för att få tid att jogga fram henne ordentligt och det kändes som om vi knappt kom framåt. Men jag lät henne få sin tid. Hon var loj på framhoppningen men jag kände mig lugn eftersom hon visade mig igår att hon taggar till när vi rider in på banan. Och likadant då taggade hon till igen när vi fick startsignal. Hon hoppade bättre på lördagen än på fredagen faktiskt. Hon hoppade mer med ryggen så pass att jag fick mjölksyra i mina ben efter hinder nummer tre. Vi satte vår tredje nolla i 100cm.

 

 

Jag är så himla nöjd med hennes prestation den här helgen och framför allt min egen ridning. Jag orsakade inte ett enda kråksprång inne på banan faktiskt. Klapp på min axel.

 

 

Tusen tack till min underbara moster Catarina som groomade oss båda dagarna! Tack för att du ställer upp för mig!

 

Under tiden vi har lite sommarlov nu ska jag börja kolla vad hösten har för tävlingar att erbjuda oss. Och inom kort tänker jag att vi ska rida avdelning A och två faser. Hittills har vi bara startat i avdelning B - unghästklassen.