Mellisblogg
Jag får väl inte kalla mig för någon LCHF:are längre antar jag. 19 gånger av 20 äter vi ingen pasta eller potatis till middagarna vi lagar. Hela grejen med att vi började med strikt LCHF för lite mer än ett år sedan var för att Markus hade/har problem med sin mage. Främst har han blivit mycket bättre av att han uteslutit pastan. Jag är en stor sucker för riktigt gott bröd med några gräddiga skivor ost på, mums!
Dagens mellis; bröd med prickig korv, skinka med skagenröra, ägg och te.
Någon slags förkylning kryper på mig närmare och närmare för varje dag. Den har satt sig på stämbanden så jag blivit hes och i lungorna. Det är tungt att andas. Jag självmedicinerar mig på bästa sätt; tidigt i säng på kvällarna, dricka mycket vatten och en stor skopa hästluft.
Här om dagen när jag hade sovit dåligt på natten, som jag för övrigt gjorde natten till idag också, piggade jag på mig så fort jag svängde in bilen mot stallväggen för att parkera. Inatt körde Meja ett spymarathon och jag blir så jäkla förbannad! Jag kan väl dra paralellen med oss människor och alkohol. Det är gott men i för stora mängder mår inte magen speciellt bra och vi måste få upp det. Meja har ju lite samma issue fast med HÄSTHOVAR. Äckel!!! Sådär mysigt att torka upp sådant både 03,45 på natten och ytterligare en gång en timme senare... Inatt vill jag få sova!
Undra om jag har sådan tur och får min häst framskrittad av lilla C idag igen. Demi skötte sig jättefint med sin miniryttare på ryggen. Men åter igen är hon ju världens tråkigaste häst att fota. Hon ser helt krokig ut på bilden och att få hennes öron framåt är ett helt företag. Jag måste boosta henne till att bli mer divig alltså. Sånt där kunde Humlan, min förra häst. Hon var den största divan jag träffat i hästväg. Med all rätt dessutom 😉
Ciao!
