10 veckor senare...
Man kan tro att vi blev tagna av tullen mellan Norge och Sverige och aldrig kom hem från vår Norgeresa igen. Men det gjorde vi faktiskt. Faktum är att hela livet har liksom kommit emellan med både toppar och dalar så bloggen har kommit långt långt ner på priolistan. Förlåt för det. Jag ser att det fortfarande är några trogna läsare som hänger sig kvar och hoppas på uppdatering. Väntan är över för här kommer en :)
Direkt efter vår Norgeresa mellanlandade vi en natt hemma för att sedan åka till Halmstad med våra föräldrar i deras husbilar. Där skulle jag och mamma springa loppet "Prinsens minne". Det var allt lite kämpigt för min del efter våra vandringar i Norge och det märktes att kroppen var mör. Mitt mål var att åtminstonde springa på under 1h. Resultatet blev 1h och 37sek...
På kvällen blev jag och Markus utbjudna på restaurang inne i Halmstad city av våra päron för att fira vår förlovning som ägde rum på den fantastiska Trolltungan. Never forget alltså! :) Vi skålade och åt gott. Jag åt en himmelsk fiskplanka.
Jobbhösten drog igång även om sommaren fortsatte. Vi blev överraskade av våra underbara fina vänner en helt vanlig måndagskväll som också ville fira och gratta oss till förlovningen. Snittar, bubbel och fina blommor med choklad fick vi. Hur gulligt!? Herregud, så chockade vi blev och att en vanlig jobbmåndag kunde bli så trevlig hade jag ingen aning om.
Sist men absolut inte minst så har livet kretsat kring det lilla pyret som visst bosatt sig i min mage. Samma morgon som vi skulle gå Trolltunga plussade jag på stickan. Gissa om vi blev förvånade även om vi visste att detta kunde ske. Jag kände att något inte var som vanligt i min kropp då min mens alltid är i tid. Helt plötsligt var den några dagar försenad och jag vet inte för vilken gång i ordningen av alla gånger som jag började nojja över att jag var gravid. Denna gången var jag fasiken det. Både jag och Markus blev allt lite omtumlade av nyheten men också glada förstås. Några timmar efter beskedet började vi vår vandring till Trolltunga, alla tre :)
Väl tillbaka nere på säker mark igen letade jag upp första bästa apotek för att köpa ett test till. Tänka sig att det också visade samma sak som det första. Det var tusan sant, jag är gravid!
Vårt lilla hjärta <3
Lite mallig var jag allt de följande två veckorna att jag mådde helt som vanligt men mellan graviditetsvecka 7-12 så togs typ mitt vanliga liv ifrån mig. Fem riktiga helvetesveckor tog fart och det var fruktansvärt! Konstant illamående, någon sjukdag från jobbet och en hel del dejtande med "Ulrik" och kramandes med toalettstolen. Ja, ni fattar... All mat äcklade mig samtidigt som jag var sjukt beroende av att hela tiden ha lite mat i magen. Det svåra var också att hålla graviditeten hemlig när jag mådde så dåligt. Allt eftersom fick de närmaste veta om läget. Idag mår jag prima ballerina och har gjort ända sedan dess. Jag är just nu i vecka 16. Tacksammast i världen är jag om jag kan få må så här resten av graviditeten! Det lilla pyret är beräknat till 10e april.
Uppe på Preikestolen. Lilla pyret kanske också blir en liten vandrare?
Så nu antar jag att det bara är att åka med dit kroppen vill. Jag har insett att jag inte kan köra över den hur jag vill just nu med att vänta med att äta och så vidare. Ridbyxorna börjar bli tighta i midjan men än så länge känns det bra att rida och då kommer jag att fortsätta med det.
Demi är superfin och fräsch! Idag har vi varit och tränat dressyr som var mycket givande och nästa söndag är jag anmäld till min förmodligen sista hopptävling för ett tag framöver.
Så härifrån startar vi nu efter 10 veckors blogguppehåll. Vi hörs snart igen tänker jag :)
