Emelie V Andersson

Jag ville bara gråta imorse när mitt alarm ringde. Jag var så trött och så osugen på att lämna sängen. Jag ifrågasatte mig själv varför jag har häst egentligen. Jag och Ida hade bestämt skrittdejt klockan 08 och innan dess skulle jag släppa ut hästarna och göra stallet. Jag tänkte samtidigt som jag plågade mig upp ur sängen att skritta får hon tusan göra själv idag för jag orkar inte. Men som alltid när jag kommer till stallet, tidiga morgnar eller efter jobbet när jag är lite sliten, så försvinner tröttheten i samma sekund som stallukten möter mig i dörren. Det är härligt att komma igång, speciellt på helgmorgnar när jag oftast inte har någon tidspress. Jag köade ett gäng goa poddavsnitt och då går mockningen som en dans. Även hos min häst som är den största grisen i sin box. Inte en enda bajshög är hel...

 

För min och magens del gick det jättebra att skritta idag. Det var nog 1,5 vecka sedan jag red sist så jag var lite rädd att det skulle dra i sidorna på mig men det gjorde det inte. Igår var jag och Emilia i ridhuset på ridklubben och hon jobbade igenom både sin ponny och Demi på fast mark. Det gillade dem och vi passade på att jobba på en liten gympaövning när vi ändå var på plats. Det är en fröjd för ögat att se Emilia rida Demi. Jag tror absolut inte att Demi är mycket mer speciell än någon annan häst men hon har lite specialiteter där man måste använda sig av lite knep som jag själv har fått lista ut under våra år ihop. Emilia har full koll på dem också nu.

 

 

Annars har min söndag varit superlugn. Jag har vilat största delen av dagen på soffan och laddar upp inför ny jobbvecka. Just nu tittar jag på sammandraget av världscuphoppningen i Basel under tiden jag bloggar. När det är slut ska jag sätta på mig lurarna och en bra podd medans jag plockar lite här hemma. Igår hade vi främmat här hemma och det blev mat över så jag är skonad infrån matlagning ikväll. Halleluljah!

 

Veckan som kommer är helt blank vilket känns skönt. Jobba, stallet och så ni vet :)