Emelie V Andersson

HEJ PÅ ER OCH GOTT NYTT ÅR FÖR TUSAN! =D

 

Jag har verkligen varit 200% julledig under jul och nyår. Eller ja, egentligen hela december. Jag har varit så jäkla ledig att jag knappt har lagt upp ett enda instagraminlägg och definitivt inte uppdaterat bloggen som ni har märkt. Jag har faktiskt julmysat hela december. Jag och mamma har julbakat och jag har för första gången i hela mitt liv bakat bullar. Sånt måste man väl kunna om man själv ska bli mamma, eller? Jag har julhandlat med vänner i lugn och ro, inget julstirrande med de sista julklapparna. Demi har vilat nästan helt och hållet i tre veckor vilket har gjort både mig och henne gott.

 

 

Men nu börjar den här långledigheten lida mot sitt slut och det känns ändå helt okej. Den har inneburit både himmel och helvete för min del.

Julafton hade vi hemma hos oss i år. Först den traditionsenliga julfrukosten med mina och Markus föräldrar och sedan kom mammas sida hit på dagen för jullunch. På kvällen åkte vi hem till min mamma och hennes man Thomas dit hans syskon med respektive och barn också befann sig. Det blev en lång dag som började redan 06 på morgonen och slutade inte förrens midnatt. Trötta och nöjda lade vi oss till sängs och somnade som små barn, både jag och Markus. I år fick vi dessutom en vit jul med massa minusgrader, huuuur underbart?! Julkänslor de luxe alltså!

 

 

Dagarna mellan jul och nyår var vi så lata. Dels tog vi ledigheten på mycket stort allvar och gick in stenhårt för att vila upp oss efter året som gått men så har vi också varit sjuka i förkylning och feber. Uppe på allt detta kändes det som om jag blev kastad tillbaka till gravidvecka 9 igen. Djävulen kom och tog mig fullständigt och jag började kräkas igen. I fyra dagar var jag totalt slut i kroppen men kämpade tappert för att kunna åstadkomma åtminstonde någon lunchning av hästarna i stallet, men det var precis att jag orkade det. Det är fuktansvärt när kroppen inte vill åt samma håll som hjärnan. Jag sov bort de mesta av dagarna och var totalt utmattad. Skönt ändå att det blev så här under ledigheten för jag hade aldrig kunnat jobba i det tillståndet. Det hade jag inte orkat.

 

I takt med att 2018 började lida mot sitt slut började jag att må bättre och när vi skålat in det nya året i sällskap med härliga vänner och en supergod trerätters i magen lämnade mitt illamående mig. Förhoppningsvis för gott men iallafall för nu. Även om både jag och Markus forfarande kraxar som skator här hemma så är vi peppade att dra igång 2019. Vi börjar båda jobba igen den 7e januari så vi har fått över två veckors ledighet ihop. Det behövde vi verkligen och det har varit så mysigt! De senaste två åren har gått i en rasande takt och Markus och hans bror har jobbat otroligt mycket med deras företag.

 

Den 10e april är vår lilla "Loppa" beräknad att komma så nedräkningen har börjat. I skrivandets stund har jag 97 dagar kvar till BF och det är 13 veckor. 

Jag vet inte säkert ännu hur länge jag kommer att jobba. Det beror helt och hållet på mitt mående och om jag får ont någonstans vilket jag inte har alls nu. Förhoppningsvis kan jag jobba så länge som möjligt. 

 

Idag har jag haft en underbar dag. Inget stirr men fullt ös ändå. På förmiddagen var jag och tömkörde min kusin Wilmas ena häst med equiband och hon skötte sig super trots att det var första gången på tömmen för henne någonsin. Vi käkade Donken efteråt och sedan åkte jag till mitt stall, tömkörde Emilias ponny och Emilia har ridit Demi ikväll. Det blev Demis första ordentliga pass efter den här vilan. Jag har bara tömkört och skrittat uppsutten men inte ens en lugn skrittrunda är skönt för magen längre så jag antar att jag helt enkelt får överlåta all typ av ridning till Emilia nu. Jag får njuta från backen istället för idag var Demi så fin och Emilia red jättebra! 

 

 

Nähe, så nu är det skärpning! Imorgon ryker all jul ut ur huset och det ska storstädas med stort S!

Vi hörs snart igen. Godkväll =)