Hästkrafter
Jag inledde min helg med glass och kaffe på hästryggen i fredags. Markus kom förbi stallet för att fixa låset på min transport till sadelkammaren. Han överraskade och hade med sig kaffe och glass. Hur gulligt var inte det då?! Jag intog den på Demis rygg mellan framskrittning och trimpass dagen innan tävling. Demi själv solade pälsen gott under tiden.
Igår var jag och tävlade i Ljungby. Jag är hyfsat nöjd med min insats och mer än nöjd med Demis. Vi var felfria i 90cm men hade två bommar ner i 100cm. I 90cm hade vi ett fint flow och jämn runda. Till en början hade jag det i 100cm också men på näst sista linjen lade jag in ett galoppsprång för mycket på femman och sexan. Jag ryckte upp mig direkt efter mina små kråkor och fick till de sista sprången fint.
Ny tävlingsplats, nya ridhus att rida fram och hoppa fram på, ny tävlingsbana med färgglada hinder och vattenmattan men Demi tar det med ro. Hon är inte ett dugg tittig utan istället taggad, positiv och hela tiden sugen på vart vi ska göra här näst. Vi har trots allt inte så mycket rutin på tävlingskontot ännu.
Ready for take off.
Alltid den senaste rosetten på boxdörren! Den här fick vi i 90cm.
Den här söndagen har varit så lååång, fast på ett bra sätt. Jag släppte ut hästarna tidigt idag och joggade Demi en runda i skogen. Regnet hängde i luften och vinden fläktade på rätt bra så vi kunde njuta av skogen utan att bli uppätna av varken knott, mygg eller ihjälbitna av bremsar.
Efter lunch åkte jag och Markus till Anderstorps motorbana för att titta på STCC-tävlingarna. Mellan racen strosade vi runt i depån och pratade med gamla racingkollegor till Markus. Människor och deras passion alltså. Likadant som i hästsporten så ser man team och familjer som håller på år ut och år in. Det går riktigt bra ibland och ibland åt helvete, men de hänger i och sliter. Hatten av till alla er människor som har en passion och orkar när motgångarna blir många på rad för att sedan kanske få ytterst lite medvind här och var ibland. Det är äkta passion!
Kaffehäng på läktaren.
Jag måste ju ändå säga att jag längtar tillbaka lite till racingtiden och när Markus körde Radical. Det sköna hänget i tälten bland alla fina racetrailers, folket och stämningen. Men att riva och bygga tält i spöregn kommer ganska långt ner på "längtarlistan"...
Uppsättning av tält i ett regnigt Karlskoga 2009.
Markus på väg till line up i sin Radical.
Som sagt; lite gött häng i vårt tält. Här är jag och min svägerska Mia - de största supportrarna av bröderna Nordenström!
Okej, nu får det räcka med bloggandet för idag. Klockan börjar närma sig midnatt och jag ska definitivt inte vara vaken den här tiden, men kan vara så att jag har sovit X antal timmar på soffan ikväll.... Så osmart och så typiskt mig!
Godnatt.
