Nyårslöfte
Okej, jag har två nyårslöften. Fast egentligen gillar jag inte att kalla det för det. För mig är nyårslöften så hypat att man ska börja om sitt liv på nytt så fort det blir ett nytt år och bli någon slags supermänniska. Men det var strax innan nyår jag kom på det ena löftet och strax efter nyår (för två veckor sedan) som jag kom på det andra och det ska jag sträva efter under 2018. Eller nej, inte sträva, uppnå är det rätta ordet. Så jag antar att det är det som är ett nyårslöfte ändå...
Det ena löftet ska jag hålla hemligt ett tag till. Det är lite känsligt om jag skulle misslyckas totalt.
Det andra löftet jag har tänkte jag outa här och nu. Okej, here we go;
När, inte om, utan NÄR jag har lyckats komma under 60kg i min kroppsvikt så får jag belöna mig själv med ett par AirPods. Jag lyssnar så mycket på poddar och löptränar alltid med musik i öronen och AirPodsen är ju så sjukt smidiga utan sladd! Nu blir det ju lag på också att man inte får köra bil i Sverige och prata telefon samtidigt. Då måste du ha headset/handsfree. Dessutom sitter de hörlurarna grymt i mina öron. Annars brukar alltid alla hörlurar ploppa ut för mina öron är som på en bebis typ...
Och de här små rackarna är ganska dyra och en lyxpryl enligt mig. Det är inget jag behöver för att kunda överleva min vardag, därför har jag bestämt mig för att det ska bli min belöning om jag lyckas gå ner lite i vikt. Ni som känner mig vet hur svag jag är för all jävla fika och sött heeela tiden.
Men själva grejen med detta är inte bara att jag vill gå ner i vikt. Jag vill också sluta att vara slav under mitt sockerberoende. Jag vill inte vara beroende av något, inte ens kaffe. Jag vill inte att mitt liv ska styras av beroenden utan vill kunna äga mina egna val hela tiden. Ska jag fika ska jag göra det för jag vill och inte för att jag måste tanka upp mina sockerdepåer. Fattar ni?
Och på bara två veckor har jag tappat 0,8kg redan bara ut av att jag inte ätit den minsta godis eller fikabit på veckodagarna. Det har varit tufft emellanåt men jag har verkligen stått emot. Där emot får jag äta på helger men faktum är att jag nästan alltid blir besviken varje gång jag tar något sött då. Min hjärna förväntar sig att det ska vara extremt gott men när jag väl äter det blir jag besviken. Det var gott men inte alls så där gott som jag förväntat mig. Positivt ändå för det gör det bara ännu lättare att fortsätta stå emot nästkommande vecka.
Sist men inte minst handlar detta också om mitt eget självförtroende. Jag känner mig varken bekväm eller snygg i mitt pluffsiga jag just nu. Jag vet att jag bör hålla mig under 60-sträcket för att vara det. Så, I'm on my way! 😃
