Trolltunga
Är ni redo? Här kommer ett rejält bildregn ifrån vår Trolltungavandring.
Jag spänner åt de sista remmarna på ryggsäcken inför starten. Min väska har en vikt på ca 20kg. Bara det absolut nödvändigaste får åka med.
Okej, let's do this! Här gick startskottet och vi har 10km framför oss i vad som skulle visa sig vara riktigt tuff terräng!
De första 500m bjöd på relativt plan bergsväg och mysiga vattenfall. De här blir roligt tänker vi och håller högt tempo.
Så här ser det ut bakom oss. Dimman ligger tätt mellan bergen.
Nu börjar terrängen bli rejält krävande. Vi stannar för att få pulsen att sjunka något. Markus väska väger ca 25kg. Vi är riktigt svettiga och trötta efter bara 1km vandring... Ajaj! Bara 9km kvar.
Vi fyller på våra vattenflaskor i vattenfallen på vägen. Det smakar friskt och gott. Det går åt mycket vatten!
Ungefär efter halva vägen fick vi första belöningen. Här tittar vi ner på Ringedalsvattnet uppe ifrån 1000m höjd. Pampigt! Här fick vi ny energi att fortsätta. Någonstans till vänster om oss i bild ligger tungan, men det är lång bit kvar att gå.
Vi fortsätter och terrängen är inte speciellt vänlig desto närmare vi kommer målet. Tack gode gud för bra skor! En del vandrade i vanliga gympapjux. Jag skulle vilja veta hur deras fötter mår nu...
Bara 1km kvar till vårt mål och då slänger vi av oss vår packning för att kunna ta oss fortare och lättare dit. Vi ser hyffsat fräscha ut men jag kan lova er att det suger bra i lår och vader. Pulsen är ständigt hög.
ÄNTLIGEN FRAMME! Hur vackert är inte detta då!
Och så hände något riktigt oväntat! När det var vår tur att gå ut på självaste Trolltunga, som är 700m över vattnet, FRIAR Markus till mig! Gissa om jag blev chockad.
Gissa vad jag svarade...
Här sitter jag - svettig, trött, nyförlovad och alldeles överlycklig att i framtiden få bli Markus fru! Helt galet!
Min vackra fästman, vad jag älskar dig!
När vi hade satt upp vårt tält för natten väntade ytterligare en överraskning. Markus har lyckats smussla med sig två champangeglas och champange i sin väska utan att jag märkt något. Hur galet är inte det då?! På glasen står det ingraverat Mr och Mrs Nordenström. Emelie Nordenström liksom, coolt!
Sedan var det dags att laga käk till våra utsvultna magar. Mat har aldrig varit så gott som då. Frystorkat var rena rama gourmématen
.
Så här såg det ut när vi skulle lägga oss för natten. Dimman lågg tätt så att vi inte längre kunde se ner till vattnet på bara 30 sekunder. Natten gav oss inte mycket sömn då det blåste storm och regnade hela tiden. Vi vaknade till och från båda två och var oroliga om tältet verkligen skulle hålla för de hårda vindarna. Så fort vädret hade lugnat sig på den tidiga morgonkvisten packade vi ihop allt så fort vi bara kunde för att ge oss av hemåt och nedåt. Med bara varsitt kokt ägg och knäckebröd i magen med baconost startade vi vandringen. Inte direkt någon brakfrulle, vilket vi skulle behövt egentligen.
Det var riktigt raska steg och med eld i baken vi gick nedåt i regnet. Vi gick tillbaka på under 3,5h vilket är väldigt fort! Vi gick på ren envishet och trots att det regnade en hel del stannade vi inte ens för att ta på oss regnbyxor. Vi var som dränkta katter när vi kommit "hem" till start och mål igen.
Det här var det absolut tuffaste jag någonsin gjort. Det har varit sjukt jobbigt med all packning på ryggen uppe på den svåra terrängen. Den här vandringen hade inte varit rolig om det inte hade varit för att vi haft så bra kläder på oss. Man ska inte underskatta alla rekomendationer om att bra kläder är viktigt då klimatet kan vara hårt på 1200m höjd. Vi blev helt förbluffade över folk som vandrade i skjorta, vanliga gympaskor och till och med jeansjacka.
Men att till slut få se den mäktiga utsiken uppe på Trolltungan ut över Ringedalsvattnet var värt all möda! Och att jag nu fått göra det ihop med min framtida man får mitt hjärta att slå volter. Jag älskar dig!
