Krossad svanskota
Den som byggde våra två trappor i huset på 50-talet kunde inte varit riktigt nykter då. När vi var nyinflyttade i huset hände det både en och 10 gånger att jag eller Markus drattade på rumpan nedför. Trappstegen är ganska korta så det är lätt att man sätter foten för långt fram och halkar. Till övervåningen är det inte lika farligt för där är trappan klädd i heltäckningsmatta men till källaren är det någon form av plastmatta som ska likna betong eller något. Nu är jag van och vet hur jag ska sätta fötterna men i lördags efter träningen var mina ben lite trötta så när jag hade 3 steg kvar ner till källaren satte jag foten för långt fram och gled över kanten. Pang så satte jag mig på arslet och studsade de 3 sista stegen innan den underbara klinkersen tog emot mig. Jag tror fan jag bröt svanskotan! Det gjorde så förbannat ont att jag inte visste om jag skulle skratta, gråta eller börja slå på mig själv. Jag är så otroligt klumpig! Båda mina underarmar fick sig en omgång också.
